Ovan molnen i Inkariket

Det är ett magiskt ögonblick när vi bakom en dimbank urskiljer terassbyggnaderna. I dalgången under oss hör vi den ursinniga floden som kastar sig nedför Anderna. Machu Picchu och den heliga dalen är ett måste för den som åker till Peru.

Ovan molnen i Inkariket
Marknaden i Chinchero kan kännas mer autentisk än den i Pisac, som ligger närmare Cusco och därför drar fler turistgrupper. Sida vid sida med hantverksmarknaden pågår den lokala råvarumarknaden som drar lokalbefolkning från både när och fjärran.
Fotot: Magnus Rosshagen
Ovan molnen i Inkariket
I Cusco har den gamla inkakulturens byggnader fått ge vika för denspanska kolonialarkitekturen, men inkafolkets ättlingar utgör fortfarandemajoriteten av befolkningen i deras förfäders huvudstad.
Foto: Magnus Rosshagen
Ovan molnen i Inkariket
På högplatån i Anderna, ovanför Arequipa, lever ursprungsbefolkningen av vad alpackadjuren har att ge. Under torrperioden kan den mäktiga condoren skymtas i skyn.
Foto: Magnus Rosshagen

Ovanför hustaken reser sig den snöklädda vulkanen El Misti mot skyn. Arequipas trafikbuller tycks avlägset och en kolibri svävar ovanför en klarröd blomma. Silencio, tystnad, står det skrivet ovanför den orangefärgade valvbågen. Det är så att jag kan se de unga nunnorna vandra förbi, som om det var 400 år sedan.

Santa Catalinaklostret öppnades för allmänheten 1972. Då hade det varit stängt i 393 år. Dagens nunnor lever i mer moderna byggnader strax intill de höga stenmurarna i vit vulkansten.

När den spanska kolonialmakten stod på höjden av sin makt skickades adelsfamiljernas näst äldsta döttrar hit till Arequipa, till den nya världen, för ett liv i kloster. Världens ände, måste de stackars tonårsfröknarna ha tyckt, men de välbevarade klostercellerna vittnar om ett liv i lyx.

Bakom de klarblå och röda husväggarna och ekportarna kring de smala gränderna döljer sig större välmöblerade lägenheter med flera rum, kök och tjänarbostad. Som i Beata Ana de Los Angeles Monteaguados rum, där ett levande ljus fladdrar i vinden.
Syster Beata må ha varit nunna, men hon levde i en långt större lyx än andra nunnor på den tiden. I hennes rum finns vackra målningar, mjuka sammetskuddar, välsnidade möbler och böcker. År 1985 helgonförklarades hon för sina helande krafter.

Om syster Beata visste något om den peruanska nationaldrycken Pisco Sour vet jag inte, men efter tre dagars strapatser i Anderna ovanför Arequipa verkar den syrliga drinken helande på mig. En lång natt i en varm och mjuk säng och sedan en lugn dag i det stilla klostret var precis vad vi behövde.
– Här i Arequipa finns det egentligen bara en plats ni behöver besöka och det är Santa Catalinaklostret, sa vår guide Arturo Mendoza, uppvuxen i staden.

Arturos tips kom efter att han lotsat oss runt Canyon de Colca, ett par timmars bilresa rakt upp på högplatån norr om Arequipa. Hit går många turistbussar, framför allt för att den mäktiga fågeln condoren häckar här, men också för att Colca är den amerikanska kontinentens näst djupaste kanjon och erbjuder goda möjligheter för vandring och för turer i kajak och på mountainbike och häst.

Under regnperioden är möjligheterna att få se condoren små, men med vår privatguide lämnar vi de vanliga turiststråken och hamnar i byarna Ccolo och TutÌ, som ännu inte upptäckts av de stora turistgrupperna. Här uppe på 4 000 meters höjd är luften tunn och solen stark.

Vägen slingrar sig intill kanjonen, över berg, ner i dalar och över floder.
Vid horisonten sträcker sig Anderna mot skyn och överallt på de gröna, bördiga fälten betar får och de för Anderna så typiska alpackadjuren.
Inte långt från TutÌ möter vi alpackabonden Eusebia Cayllahua och hennes familj, som stolt visar upp sina mjuka ulliga djur. Alpackaullen utgör stommen i ursprungsbefolkningens kläder. Köttet är i det närmaste kolesterolfritt och mycket hälsosamt. Av mjölken gör de både ost och yoghurt. Så har det varit i urminnes tider, långt innan spanjorerna kom.
– Vi har även varma källor, fiskeodlingar och vacker natur att erbjuda turistgrupperna, säger Eusebia.

Turisterna blir allt fler i Peru. Fler och fler invånare har insett potentialen i turismen, men infrastrukturen är dåligt utbyggd och besökarna rör sig längs med väl utstakade vägar. Målet för de flesta är den berömda ruinstaden Machu Picchu, på toppen av berget som gett platsen dess namn.

Perus huvudstad Lima och Arequipa var spanjorernas skapelser, men högt upp i Anderna, där bergen möter Amazonasdjungeln, ligger Cusco, inkafolkets gamla huvudstad.
Cusco stod där när Pizarro och hans kamrater kom på 1530-talet. I dag reser sig vackra stenkyrkor och kloster på grunder av raserade inkatempel.

Cusco är inte bara utgångspunkten för alla turer till Machu Picchu, det är ett turistmål i sig och en bra plats för att upptäcka de många små byar och marknader som ligger i den heliga dalen, norr om staden.
Arturo Mendoza gör snabbt klart att om vi så bara ska besöka en plats i Peru är det Machu Picchu och Den heliga dalen.
Den heliga dalen ligger kring floden Urubamba och var redan på inkafolkets tid en mycket bördig plats. På vägen till Machu Picchu stannar vi till i Chinchero.

Det är söndag, vilket är marknadsdag. Ursprungsbefolkningen är klädda i sina finaste traditionella kläder. De breder ut sina filtar med allehanda hantverk. Kvinnorna sitter på huk och stickar eller väver i väntan på dagens första inkomst. Under halmtaken doftar det av nyplockade grönsaker och frukt, majsdryck och popcorn.
Jag förhandlar med en stickande kvinna om ett par skålar. Hon heter Maria och då jag är hennes första kund för dagen blir förhandlingen hård, men till slut kommer vi överens. Hon skrattar och gör korstecken. En första inkomst så tidigt på dagen betyder tur.

Arturo har varnat oss för att en utflykt till Machu Picchu under regnperioden kan bli en blöt och lerig tillställning. Kanske gav de där skålarna jag köpte i Chinchero inte bara Maria tur, utan även mig, för när vi kliver av den första bussen uppför berget Machu Picchu möter oss en fantastisk syn.

Bakom en dimbank som långsamt flyter förbi över berget urskiljer vi terrassbyggnader och nästintill intakta rester av huskroppar, tempel och gränder. I bakgrunden reser sig Machu Picchus syster, Huayna Picchu – det gamla respektive det unga berget, på inkaspråket quechua.
I dalgången under oss hörs Urubambas ursinninga vattenkaskader när floden, full av regnvatten, kastar sig nedför Anderna, mot Amazonasdjungeln och slutgiltigen ut i Amazonasfloden. Det är ett nästan magiskt ögonblick.

RESFAKTA PERU

Säsong: Högsäsongen infinner sig under torrperioden mellan juni och augusti. Det är den bästa perioden för att gå den berömda Inkaleden mellan Den heliga dalen och Machu Picchu, vandra i Anderna och bestiga vulkaner. Under de svenska vintermånaderna regnar det mycket i bergen, men samtidigt är det den bästa tiden för att njuta av de peruanska stränderna.

Resa: Pris beror på säsong, men det är svårt att hitta något billigare än 9 000 kronor. Några flygbolag som flyger mellan Stockholm och Lima är KLM, Continental, Iberia och Air France. Inrikes finns det ytterligare ett par bolag som LanPeru,
Tans och AeroCondor. Det är lätt och billigt att boka LanPeru via internet från Sverige.

Boende: För 25–30 dollar per person och natt bor man bra i Peru. Oftast är frukost inkluderad i priset.
I Cusco och Machu Picchu är priserna högre och under högsäsong kan priserna stiga upp till 50 procent.
Det går att hitta boende i alla prisklasser, allt från 10 till 150 dollar, eller mer, per natt.

Resa runt: Lokalbussarna är utmärkta. Det kan vara läskigt att resa på de små vägarna uppe i Anderna, men det är också ett billigt och roligt sätt att resa på. Guidade turer och gruppresor finns det gott om och de är enkla att ordna på plats. Gå dock runt och fråga på olika ställen först. Priserna varierar. Peru är ett stort land, så inrikesflyg är inte att förakta för att spara tid (se ovan). Mellan Arequipa, Titicacasjön och Cusco/Machu Picchu går det tåg. Det är överlag lätt att resa i Peru.

Mat: Missa inte den peruanska cevichen – färsk fisk och skaldjur marinerad i lime och chilipeppar.
Oftast serveras den bara till lunch. Helst ska den avnjutas vid havet och med en kall öl. Fisk är överlag mycket gott i Peru, men en saltad biff med stekt potatis kan på sina ställen vara fantastisk. Potatis serveras till allt och finns i olika smaker.

Dryck: Pisco Sour. Inget går upp mot denna syrliga drink som en liten fördrink. Peruanskt druvbrännvin blandat med lite sirap, lime, äggvita och is.

Av: Erik Halkjear

Bli prenumerant

Icakuriren är din självklara vän i vardagen. Veckans måltider, stöket i hallen, och människors livserfarenheter ligger oss varmt om hjärtat.
Som prenumerant på Icakuriren läser du tidningen gratis i appen FLIPP. Du kan börja läsa tidningen i FLIPP direkt efter ditt köp.

Börja prenumerera på Icakuriren idag.

Scroll to Top